EU Förordning
EU-förordning 2014/910, även känd som eIDAS-förordningen (Electronic IDentification And Trust Services), är en europeisk förordning som fastställer ramverket för elektronisk identifiering och tillförlitliga tjänster för elektroniska transaktioner inom EU. Här är de viktigaste delarna:
1. Syfte och Omfattning
- Syftet är att främja säker och sömlös elektronisk interaktion mellan medborgare, företag och myndigheter inom EU.
- Tillämplig på elektronisk identifiering (eID) och tillförlitliga tjänster (trust services) som elektroniska signaturer, sigill, tidsstämplar, etc.
2. Elektronisk Identifiering (eID)
- Medlemsstaterna kan notifiera sina nationella eID-system till EU-kommissionen.
- Andra EU-länder måste acceptera dessa eID-system för offentliga tjänster (t.ex. skatteverk, hälsovård).
- Säkerhetsnivåer: Låg, betydande och hög (baserat på risknivån).
3. Tillförlitliga Tjänster (Trust Services)
- Reglerar:
- Elektroniska signaturer (enkla, avancerade, kvalificerade).
- Elektroniska sigill (för juridiska personer).
- Elektroniska tidsstämplar.
- Elektroniska rekommendationbrev (attester).
- Bevarande av elektroniska signaturer/sigill.
- Kvalificerade elektroniska signaturer (QES)har samma rättsverkan som handskrivna signaturer.
4. Tjänsteleverantörer (Trust Service Providers – TSPs)
- Måste uppfylla säkerhetskrav och kan bli övervakade av nationella tillsynsmyndigheter.
- Kvalificerade leverantörer listas av EU och har särskilt höga krav.
5. Cross-border Erkännande
- Elektroniska ID:n och signaturer som godkänts i en medlemsstat måste accepteras i alla andra EU-länder.
6. Fördelar
- Stärkt digital tillit och minskad byråkrati.
- Underlättar e-handel och digitala offentliga tjänster.
7. Uppdateringar
- eIDAS 2.0 (2024) utökar reglerna för digitala plånböcker (EU Digital Identity Wallets) och stärker användarens kontroll över sin data.